lördag 6 februari 2016

En sång om mirakel

Den 2 februari var en speciell dag.
Då skulle vår älskade son, Ludvig aka "Prins Annorlunda" ha fyllt 25 år.
Han fick aldrig uppleva sin 25-års dag.
Det känns så smärtsamt.
Samtidigt så känner jag mig tacksam över att han inte längre behöver vara så begränsad, som han var i sin kropp.
I synnerhet under de sista åren.
Kroppen orkade inte längre och jag är i dag tacksam över att han nu är fri från den kropp som begränsade hans stora själ.

Jag saknar min underbara son och vackraste vän så oerhört mycket.
Det finns inte ett ögonblick på dagen, då jag inte känner smärtan av saknad inom mig.
Den smärtan kommer jag leva med för alltid.

Innan Ludvig föddes så skrev jag en melodi, som jag brukade sjunga för magen.
Vi visste inget om det liv som växte inuti min älskade hustru. Bara att det var ett efterlängtat och älskat barn.
Jag fortsatte att sjunga melodin för Ludvig när han föddes in i denna värld.
Men jag skrev aldrig nån text till melodin.
Inte förrän han 24 år senare lämnade sin kropp.
Då kom texten.
För några veckor sedan så spelade jag in låten hos en god vän i Karlskoga - och jag sjöng själv på inspelningen.
Låten är en hyllning till Ludvig. Till livet. Till de som tror på mirakel.
Här finns låten.

https://itunes.apple.com/us/album/ludvigs-vals-single/id1081824934?uo=4

Jag skulle bli så glad om ni vill lyssna på den sång, som beskriver en av de mest underbara människor som har levt på denna jord.

Texten kommer här:

LUDVIGS VALS

Jag ser i hans ögon, en själ utan slut
jag vill bara drunkna ett liv, en minut
I havet får vågorna nu rulla ut
Jag skrattar, jag gråter, jag svär
Jag hatar när han inte är här

Vem kan tro på mirakel
Vem kan tro på sig själv
Vem kan se att vår längtan är stor, inom oss där kärleken bor.

Hans kramar är varma, hans kärlek så stor
Han är sina systrars mest älskade bror
Förenad av lyckan mellan fader och mor
När han skrattar, han gråter, han svär.
Jag älskar att att han alltid finns här!

Han kunde tro på mirakel.
Han kunde tro på sig själv
Han kunde se att vår längtan är stor inom oss där kärleken bor

Han var i en kropp men nu är han fri
Oändlig är anden som bott inuti
nu sträcker han ut sig över hela vår jord
Han skrattar, han gråter, han svär
Han älskar att alltid vara här

Han kan tro på mirakel
Han kan tro på sig själv
Han kan se att vår längtan är stor,
inom oss där kärleken bor.

Nu finns den även på Spotify.spotify:album:79FSZKHCIkDDjaKq3H9PZn



2 kommentarer:

imse sa...

Vackra ord! Tänk att ni hade turen att få just honom som son.

Emelie Gustafsson sa...

Hej Sören.
Detta är första gången jag är inne på din blogg- och jag hamnade här av en ren slump. Jag sitter nämligen och gör reseach för att försöka uppnå min främsta dröm- att skriva en bok. Det har inte alltid varit min dröm- inte förrän jag fick vara med om den härligaste och (än så länge) mest sorgsna period jag haft i mitt liv. Jag hade liksom ni förberett mig på att bli förälder och att allt skulle gå som det "brukar gå till". Men så tog livet en annan riktning. Inte fel, bara en lite krokigare.
Nej nu ska jag inte svamla bort mig totalt. Men denna kväll slutade med gråt och massor med kärlek till dig/er. Och så tänkte jag tanken att inte skriva...för varför skulle han ha tid att svara.. men så tänkte jag om. För är det något jag lärt mig är det att inte hålla inne med saker. Speciellt inte om det är ord skrivna av kärlek, det kan bara göra gott. Du har säkert tokmycket för dig men har du en stund över får du hemskt gärna skriva ett ord eller två till mig.. Jag skulle behöva en inspirationskälla av någon som har varit med om liknande tankar.. Nåväl, nu är det skrivet. Lycka till med dina framtida projekt och kärleksbomba järnet ( men det vet jag förstås att ni redan gör)
Tusen tack för en inblick i ditt liv och en fantastisk blogg!
mvh/Emelie (600gramkarlek@gmail.com)