fredag 7 maj 2010

När vansinnet upptäcks på ens egen bakgård

En galen dag.
Ett telefonsamtal på förmiddagen från sonens skola.
De berättade att skolan var utsatt för ett hot - och alla elever hade fått fly från skolan.
Sonen behövde bli hämtad och han var i chock.
En mycket naturlig reaktion i en sån här situation.
Jag var där på fem minuter och hämtade upp honom.

Hotet var det då ingen som visste så mycket om.
Nu vet man mer.

En man har tagit kontakt med Nerikes Allehanda och vill förhandla om en lösensumma för att inte göra verklighet av sitt hot att döda elever på skolan.

Mannen som ska ha ut utfört hotet mot skolan är 24 år och har tydligen tidigare gått på skolan. Sannolikt inte i särskolan där min son går.

Personen som har hotat skolan med en massaker bor inte längre i Örebro.
Han säger att han inte tycker om skolan, och i synnerhet inte rektorn.
Han kräver miljoner i lösensumma för att inte sätta sin plan till verket.

Så kom slutligen den vansinniga och våldsamma verkligheten till vår egen bakgård.
Olustigt är bara förnamnet.

Länge har det spekulerats i när ett sånt här hot skulle dyka upp på en svensk skola.
Nu var det tydligen dags.
Och måltavlan var sonens skola.

Jag saknar ord för att kunna beskriva hur vidrigt det känns att leva i en värld där barn inte ska kunna känna sig trygga i sin egen skola.

Det går säkert att vifta bort den här situationen med att det är en enskild dåre som skapat detta hot.

Men jag kan ändå inte att låta bli att fundera på vad det är för samhälle som börjar bli vår nya vardag.

Är det så här vi ska leva i framtiden?

13 kommentarer:

Anna sa...

Skrämmande!
Jag kan inte føreställa mig den rädsla som sätts i kroppen som føräldrer och med människa.
Ja, det är nog tyvärr i denna verklighet vi lever i.
Vi måste tänka på det och utnyttja varje dag. All tid till dem man älskar, før pløtsligt kan allt ha blivit vänt upp och ned!

imse sa...

En enskild dåre var det med all säkerhet, men icke desto mindre farlig.

Hoppas Ludvig mår bra nu och att han vågar gå till skolan igen.

Garbo och jag sa...

Jag vill inte att några barn ska behöva växa upp i en sån här värld. Jag vill bara inte acceptera det!

Kalla mig naiv, men jag tror på godheten, att de flesta människor vill väl, och därmed kommer godheten att segra. Skulle jag inte ha den övertygelsen vet jag inte hur jag skulle hantera allt runt omkring.

Stackars barn, hoppas ni alla kan få en hyfsat skön helg - trots galenskapen.

Kramkram

Marlene (Fd Ensamma Mamman) sa...

Hur mår Ludvig och ni andra i allt detta? Och hur tar skolan hand om eleverna? Varför har man inte hört något i media tro... Ta hand om er!

Susjos sa...

Ofattbart?!
Många KRAMAR!!!!

Spritpartiet sa...

Otroligt tragiskt.

Den stackars "dåren" fattas något i sin uppväxt eller liv. Kärlek!

Hoppas att alla inblandade mår ok.

B i t t e sa...

Aldrig, aldrig får vi nöja oss med att "det är så här det är..." Så fruktansvärt tragiskt, hemskt och otäckt. Man vill inte tro att det är sant. Hoppas alla mår bra nu.

Eva sa...

Det är inte klokt! Sverige är snart mini-USA. Mördarna blir allt yngre. Vad är det som händer? Vad ska man skylla på???
Skrämmande...

Madlar sa...

Dårar ska aldrig viftas bort, en dåre har inga spärrar o kan inte bedöma verkligheten o konsekvenserna av det hans/hennes agerande resulterar i. Varför tror vi naivt att vårt land ska förskonas från skolattentat som de i USA eller även i Finland?
Hoppas att Ludvigs pappa o mamma kan andas nu o att pulsen lagt sig.

malin sa...

jag förstår mig inte på världen längre, så jag förlitar mig till sådant som jag tror att jag faktiskt förstår. som boken prins annorlunda till exempel. jag har sträckläst boken sen i morse och kan inte sluta. ville bara säga att jag tycker boken är ett mästervärk, precis som du och din familj verkar vara. ville mest säga det, att jag tycker att människor som du är viktiga i den här äckliga världen.

Pinglan sa...

Det är helt sjukt hur det har blivit!! Tyvärr tror jag på att det mesta har förstorats då vi har internet och det finns en massa konstiga sidor där folk kan dela med sig av sina konstigheter...

Hoppas att ni mår bra ändå!

Pernilla sa...

Vart är vi påväg?
/P

annamis sa...

Obehagligt! Man vet ju inte om hotet hade kunnat bli till verklighet. Förmodligen inte men det måste ju ändå tas på allvar.