I morse var jag med i radions "Vid dagens början".
Funderingar om de sista ord och de sista tankarna som vi tänker innan vi dör.
Lyssna gärna här:
Ha en mysig lördag!
lördagen den 6:e april 2013
torsdagen den 4:e april 2013
Nya inläsningar på radion
I dag gjorde jag några inläsningar till radions "Vid dagens början" och "Vid dagens slut".
Det var ett tag sedan sist!
Men det är roligt att använda språket på ett annat sätt än vad jag gör i mina och Anders barn- och ungdomsböcker.
Under våren har det droppat på massor av förfrågningar om föreläsningar runt om i landet.
Det är väldigt kul!
Här kan du hitta en aktuell lista på de ställen jag besöker under året.
Listan kompletteras löpande.
Samtidigt har jag haft fullt upp med att skriva på årets böcker.
Det kommer bli sex stycken böcker i år.
Och så har vi arbetat med ett nytt filmmanus om Sune.
"Sune på bilsemester" kommer spelas in mellan 20 maj och midsommar i Sydtyrolen.
Det är ingen uppföljare till "Sune i Grekland". Jag vill hellre se det som en helt ny Sunefilm.
Mest för att man inte ska få känslan av att det är en "tvåa" som spelas in.
Det är en ny handling.
Det är samma skådespelare som i "Sune i Grekland", men den här gången så åker de på en resa genom Europa.
De ska återuppleva föräldrarnas bröllopsresa, bland annat.
Filmen beräknas ha premiär på juldagen.
Personligen så har jag känslan av att den kommer bli roligare än den förra.
Men vi får väl se!
Och inom kort är det dags för våra finska vänner att få möta "Sune i Grekland".
Filmen går upp på finska biografer den 26 april.
Det var ett tag sedan sist!
Men det är roligt att använda språket på ett annat sätt än vad jag gör i mina och Anders barn- och ungdomsböcker.
Under våren har det droppat på massor av förfrågningar om föreläsningar runt om i landet.
Det är väldigt kul!
Här kan du hitta en aktuell lista på de ställen jag besöker under året.
Listan kompletteras löpande.
Samtidigt har jag haft fullt upp med att skriva på årets böcker.
Det kommer bli sex stycken böcker i år.
Och så har vi arbetat med ett nytt filmmanus om Sune.
"Sune på bilsemester" kommer spelas in mellan 20 maj och midsommar i Sydtyrolen.
Det är ingen uppföljare till "Sune i Grekland". Jag vill hellre se det som en helt ny Sunefilm.
Mest för att man inte ska få känslan av att det är en "tvåa" som spelas in.
Det är en ny handling.
Det är samma skådespelare som i "Sune i Grekland", men den här gången så åker de på en resa genom Europa.
De ska återuppleva föräldrarnas bröllopsresa, bland annat.
Filmen beräknas ha premiär på juldagen.
Personligen så har jag känslan av att den kommer bli roligare än den förra.
Men vi får väl se!
Och inom kort är det dags för våra finska vänner att få möta "Sune i Grekland".
Filmen går upp på finska biografer den 26 april.
måndagen den 18:e februari 2013
"Min stora internet"
Jag skriver ju inte så där vansinnigt ofta på min lilla blogg.
Och när jag skriver, så uppskattar jag att få respons av olika slag.
För en tid sedan så tog jag bort den där funktionen som gör att man måste skriva in en kod för att kunna kommentera.
Det kändes lite krångligt, på nåt vis.
Men det resulterade i att det har börjat dyka upp "SPAM-kommentarer".
Mest på engelska, där det står att de verkligen tycker om min blogg - och vill att jag ska besöka deras blogg.
Blir mest trött på dessa falska kommentarer.
I dag kom en annan variant av sådan kommentar.
Någon har väl kommit på den smart idéen att använda Google translate på sin lilla text.
Jag undrar om personen verkligen trodde att detta skulle fungera bättre?
Jag har skrivit om det tidigare - glöm inte att klicka på "read speaker" och få denna lilla text uppläst.
----
Kommentar från "Anonym".
Jag ville verkligen utveckla en liten anmärkning att säga tack till er för några av de fantastiska rekommendationer som du skriver på denna webbplats.
Min stora internet tittar upp har i slutet erkänts med lysande förslag till utbyte med mina gäster.
Jag skulle hävda att vi besökarna faktiskt är ganska tur att existera i en underbar gemenskap med så många framstående personer med mycket bra principer.
Jag känner mig mycket lyckligt lottade att ha använt hela din hemsida och ser fram emot många fler lysande tider läsa här.
Tack än en gång för alla detaljer.
----
Är det någon som förstår vad Hen Anonym vill tala om?
Jag fattar ingenting!
Och när jag skriver, så uppskattar jag att få respons av olika slag.
För en tid sedan så tog jag bort den där funktionen som gör att man måste skriva in en kod för att kunna kommentera.
Det kändes lite krångligt, på nåt vis.
Men det resulterade i att det har börjat dyka upp "SPAM-kommentarer".
Mest på engelska, där det står att de verkligen tycker om min blogg - och vill att jag ska besöka deras blogg.
Blir mest trött på dessa falska kommentarer.
I dag kom en annan variant av sådan kommentar.
Någon har väl kommit på den smart idéen att använda Google translate på sin lilla text.
Jag undrar om personen verkligen trodde att detta skulle fungera bättre?
Jag har skrivit om det tidigare - glöm inte att klicka på "read speaker" och få denna lilla text uppläst.
----
Kommentar från "Anonym".
Jag ville verkligen utveckla en liten anmärkning att säga tack till er för några av de fantastiska rekommendationer som du skriver på denna webbplats.
Min stora internet tittar upp har i slutet erkänts med lysande förslag till utbyte med mina gäster.
Jag skulle hävda att vi besökarna faktiskt är ganska tur att existera i en underbar gemenskap med så många framstående personer med mycket bra principer.
Jag känner mig mycket lyckligt lottade att ha använt hela din hemsida och ser fram emot många fler lysande tider läsa här.
Tack än en gång för alla detaljer.
----
Är det någon som förstår vad Hen Anonym vill tala om?
Jag fattar ingenting!
torsdagen den 31:e januari 2013
Hemliga Byrån på Soundcloud
Här finns det några gamla godingar - och även några mindre goda.
Hemliga Byrån var ett projekt som började som en kul grej sommaren 1986.
Vi gjorde ett kassettband till en bank med några sagor om Sune blandat med fyra stycken låtar.
Bandet vi satte ihop var gamla kompisar.
Men för att göra det hela mer spännande så kallade vi oss för
HEMLIGA BYRÅN.
Några månader senare så kom jag och Anders på en ny låt som vi tyckte vore rolig att spela in i studio.
Låten hette "Hej Hej Hemskt Mycket Hej".
Innan vi själva fattade någonting så hade låten blivit en stor succé och vi fick spela in en hel LP.
Sommaren 1987 åkte vi dessutom land och rike runt med bandet.
Byrålådornas bussresa.
Hemliga Byrån var ett projekt som började som en kul grej sommaren 1986.
Vi gjorde ett kassettband till en bank med några sagor om Sune blandat med fyra stycken låtar.
Bandet vi satte ihop var gamla kompisar.
Men för att göra det hela mer spännande så kallade vi oss för
HEMLIGA BYRÅN.
Några månader senare så kom jag och Anders på en ny låt som vi tyckte vore rolig att spela in i studio.
Låten hette "Hej Hej Hemskt Mycket Hej".
Innan vi själva fattade någonting så hade låten blivit en stor succé och vi fick spela in en hel LP.
Sommaren 1987 åkte vi dessutom land och rike runt med bandet.
Byrålådornas bussresa.
måndagen den 28:e januari 2013
Mer från Guldbaggen
Här finns ett klipp som jag kan titta på ofta, för att påminna mig om den glädje jag kände när vi vann BIO-publikens pris.
Jag kan tala om att slips inte är min grej i vanliga fall. Jag brukar inte känna mig bekväm i det. Men just den här kvällen hade jag kunnat känna mig bekväm i precis vad som helst.
Till och med polokrage!
Och här är en liten artikel från VLT (Västmanlands läns tidning), som jag tycker pekar på en mycket intressant och viktig sak.
Läs själva:
Att tänka på priset som filmvärldens motsvarighet till Jerringpriset känns oerhört hedrande!
Och varför inte?
Det är tre filmer som många människor har velat se på BIO.
Sedan får man rösta fram den man tycker är mest värdig vinnare.
Den här gången vann vi.
Det enda konstiga med den artikeln är att de ÅTERIGEN inte lyckas skilja på vem av oss som är Anders och Sören.
Jag menar HUR SVÅRT KAN DET VARA???
Det kanske är för mycket begärt efter endast 30 år som författare i offentlighetens ljus?
Jag heter Sören.
Tack för ordet.
Jag kan tala om att slips inte är min grej i vanliga fall. Jag brukar inte känna mig bekväm i det. Men just den här kvällen hade jag kunnat känna mig bekväm i precis vad som helst.
Till och med polokrage!
Och här är en liten artikel från VLT (Västmanlands läns tidning), som jag tycker pekar på en mycket intressant och viktig sak.
Läs själva:
Att tänka på priset som filmvärldens motsvarighet till Jerringpriset känns oerhört hedrande!
Och varför inte?
Det är tre filmer som många människor har velat se på BIO.
Sedan får man rösta fram den man tycker är mest värdig vinnare.
Den här gången vann vi.
Det enda konstiga med den artikeln är att de ÅTERIGEN inte lyckas skilja på vem av oss som är Anders och Sören.
Jag menar HUR SVÅRT KAN DET VARA???
Det kanske är för mycket begärt efter endast 30 år som författare i offentlighetens ljus?
Jag heter Sören.
Tack för ordet.
onsdagen den 23:e januari 2013
Guldbaggen 2013
I måndags var det då dags för Guldbaggegalen på Cirkus i Stockholm.
Hade egentligen inte tänkt gå, men eftersom vi blev nominerade i klassen "Biopublikens pris", så kändes det kul att gå på filmSveriges firmafest.
Det var ganska många år sedan sist.
Senast jag var med på galan så hölls den i Stockholms stadshus.
Nu var det på cirkus.
Där var galan för övrigt allra första gången jag var med också.
Det var 1994.
Då hade vi gjort "Sunes sommar"
Att bli nominerade till "Biopublikens pris" kändes overkligt och oerhört hedrande!
Jag var faktiskt mycket stolt och glad över att ha blivit nominerad!
Just nu har filmen setts av 450 tusen besökare.
Det är helt ofattbart!
När sedan Babben på scenen ropade upp oss som vinnare, så fattade jag först ingenting.
Jag såg att Anja, Anders, Patrik och Morgan ställde sig upp och ropade.
Då fattade jag att vi vann!
Oerhört roligt!
Samtidigt så anser jag att ett sådant pris är ett pris till hela branschen.
Alla filmer gynnas av att folk vill gå på BIO och se film!
Att vår Sunefilm just nu visas i hela landet, och att många vill gå och se den innebär att många andra filmer kan få chansen att bli verklighet.
Det är egentligen även samma sak med böcker!
Varje år ligger jag och Anders i topp över utlånade böcker på landet bibliotek.
Den allra största delen av de pengar som denna utlåning innebär går tillbaka till Sveriges författarförbund.
De i sin tur delar ut stipendier varje år till författare av olika slag.
Bland annat så tilldelas femåriga arbetsstipendier till vissa så kallade "smala" författare, för att de ska ha råd att fortsätta skriva sina böcker.
Det talas sällan om detta.
Att de kommersiellt framgångsrika böckerna faktiskt finansierar många av de mindre säljande författarna.
Det är inte något som de finkulturella vill veta av!
Samma sak gäller alltså för svensk film.
Filmer, som vår "Sune i Grekland", "Hamilton" och "En gång i Phuket" hjälper till att finansiera och möjliggöra filmer som "Äta, Sova, Dö" och andra mindre kommersiella framgångar.
För min del är det där inget problem!
Jag anser att man ska hjälpa varandra i ett så pass litet filmland som Sverige.
Vi behöver stötta de som har det svårt.
Vi bör också kunna hylla de som går bra.
Tycker att det där med avundsjuka och missunnsamhet är väldigt oattraktivt.
Vi är kanske ett litet land.
men vi är också jävligt bra!
Och då behövs många olika sorters filmer och böcker.
När jag läser en del elaka inlägg om filmer eller böcker, så känns det som om vissa recensenter och så kallade "proffstyckare" lider av svår mental förstoppning.
Vi kan väl vara större människor än så?
Eller är det bara min önskedröm?
Här kommer en del lånade bilder från Guldbaggegalen i måndags.
Här finns även en länk till ett radioinslag där jag pratade med p4 Örebro.
Och dessutom här finns ett litet inslag i SVT:s Tvärsnytt från i går kväll.
Ha det fint alla människor!
Bilder lånat från: SVT, Expressen, Aftonbladet, Finest.se, Filmkritikerna.se,
Hade egentligen inte tänkt gå, men eftersom vi blev nominerade i klassen "Biopublikens pris", så kändes det kul att gå på filmSveriges firmafest.
Det var ganska många år sedan sist.
Senast jag var med på galan så hölls den i Stockholms stadshus.
Nu var det på cirkus.
Där var galan för övrigt allra första gången jag var med också.
Det var 1994.
Då hade vi gjort "Sunes sommar"
Att bli nominerade till "Biopublikens pris" kändes overkligt och oerhört hedrande!
Jag var faktiskt mycket stolt och glad över att ha blivit nominerad!
Just nu har filmen setts av 450 tusen besökare.
Det är helt ofattbart!
När sedan Babben på scenen ropade upp oss som vinnare, så fattade jag först ingenting.
Jag såg att Anja, Anders, Patrik och Morgan ställde sig upp och ropade.
Då fattade jag att vi vann!
Oerhört roligt!
Samtidigt så anser jag att ett sådant pris är ett pris till hela branschen.
Alla filmer gynnas av att folk vill gå på BIO och se film!
Att vår Sunefilm just nu visas i hela landet, och att många vill gå och se den innebär att många andra filmer kan få chansen att bli verklighet.
Det är egentligen även samma sak med böcker!
Varje år ligger jag och Anders i topp över utlånade böcker på landet bibliotek.
Den allra största delen av de pengar som denna utlåning innebär går tillbaka till Sveriges författarförbund.
De i sin tur delar ut stipendier varje år till författare av olika slag.
Bland annat så tilldelas femåriga arbetsstipendier till vissa så kallade "smala" författare, för att de ska ha råd att fortsätta skriva sina böcker.
Det talas sällan om detta.
Att de kommersiellt framgångsrika böckerna faktiskt finansierar många av de mindre säljande författarna.
Det är inte något som de finkulturella vill veta av!
Samma sak gäller alltså för svensk film.
Filmer, som vår "Sune i Grekland", "Hamilton" och "En gång i Phuket" hjälper till att finansiera och möjliggöra filmer som "Äta, Sova, Dö" och andra mindre kommersiella framgångar.
För min del är det där inget problem!
Jag anser att man ska hjälpa varandra i ett så pass litet filmland som Sverige.
Vi behöver stötta de som har det svårt.
Vi bör också kunna hylla de som går bra.
Tycker att det där med avundsjuka och missunnsamhet är väldigt oattraktivt.
Vi är kanske ett litet land.
men vi är också jävligt bra!
Och då behövs många olika sorters filmer och böcker.
När jag läser en del elaka inlägg om filmer eller böcker, så känns det som om vissa recensenter och så kallade "proffstyckare" lider av svår mental förstoppning.
Vi kan väl vara större människor än så?
Eller är det bara min önskedröm?
Här kommer en del lånade bilder från Guldbaggegalen i måndags.
Här finns även en länk till ett radioinslag där jag pratade med p4 Örebro.
Och dessutom här finns ett litet inslag i SVT:s Tvärsnytt från i går kväll.
Ha det fint alla människor!
Bilder lånat från: SVT, Expressen, Aftonbladet, Finest.se, Filmkritikerna.se,
onsdagen den 2:e januari 2013
Så käckt!
Fick ett mail.
Man får ju såna ibland.
Och den här typen av mail får man alldeles för ofta.
Jag förundras över om det verkligen finns NÅGON som går på dessa?
Och så en sak till: glöm inte att klicka på "read-speaker" och få hela texten uppläst för er.
Kan få den mest bittra surbullen att få sig ett gott skratt.
---
DRS : Regionala direktoratet för Swedbank
Bäste kund Swedbank :
Man får ju såna ibland.
Och den här typen av mail får man alldeles för ofta.
Jag förundras över om det verkligen finns NÅGON som går på dessa?
Och så en sak till: glöm inte att klicka på "read-speaker" och få hela texten uppläst för er.
Kan få den mest bittra surbullen att få sig ett gott skratt.
---
DRS : Regionala direktoratet för Swedbank
Bäste kund Swedbank :
Fortsätter på servern till en kontroll i utbetalningar, fann vi följande felmeddelande :
Denna månad daterad 2012/12/28 din månatliga abonnemangsavgifter var försenad (283.114 * 2) ett belopp om 567,173 kronor.
För detta ändamål, är du uppmanas att besöka området och återfyllning leverans abonnent ansökan
Denna månad daterad 2012/12/28 din månatliga abonnemangsavgifter var försenad (283.114 * 2) ett belopp om 567,173 kronor.
För detta ändamål, är du uppmanas att besöka området och återfyllning leverans abonnent ansökan
genom att klicka på länken nedan för att få en rabatt.
Helt enkelt ringa eller tillgång webbformulär genom att klicka här
Tack för din förståelse.
Inga krav kommer att accepteras i avsaknad av ett omedelbart svar från dig.
vid mottagandet av ditt formulär så kontaktar vi dig om det nummer du anger.
Mycket vänliga hälsningar,
Regional förvaltning .
Alla e-postmeddelande med ett enda klick Mail app på i telefon och Android - Läs mer.
Helt enkelt ringa eller tillgång webbformulär genom att klicka här
Tack för din förståelse.
Inga krav kommer att accepteras i avsaknad av ett omedelbart svar från dig.
vid mottagandet av ditt formulär så kontaktar vi dig om det nummer du anger.
Mycket vänliga hälsningar,
Regional förvaltning .
Alla e-postmeddelande med ett enda klick Mail app på i telefon och Android - Läs mer.
----
Vad tror ni, kära vänner?
Ska man betala?
Skulle inte TRO det, va!
Fridens!
söndagen den 30:e december 2012
Farliga böcker?
I dag var jag och Anders med i TV4 och pratade om våra böcker.
När vi var klara där så träffade vi Susanne, som senare skulle skrapa en TRISS-lott i TV.
Hon berättade om sin son, som nu var vuxen.
När han växte upp så läste han Suneböckerna och älskade dem!
Det var de enda böckerna han läste!
Så hans lärarinna berättade på utvecklingssamtalet att det var slut med detta.
Han fick inte längre läsa Suneböckerna, för han skulle tvingas läsa andra böcker.
Resultatet av detta var att han helt slutade läsa böcker!
Jag blev alldeles tagen av den berättelsen!
Hur kan en lärare göra så?
Om en pojke vill läsa just Suneböckerna. Låt honom läsa dem!
Eller går det där förbudet i linje med Jan Hansson, på svenska Barnboksinstitutet, som vill få biblioteken att rensa bort våra böcker.
Barn ska inte läsa!
Det är tydligen den devisen som råder på Svenska Barnboksinstitutet.
Tänkte att det kunde vara bra för svenska folket att veta vilka krafter som försöker styra barns läsande. Till det sämre.
Böcker är nödvändiga.
Jag förstår faktiskt inte att vi fortfarande i våra dagar lever i ett litterärt förtryck.
Låt barn få läsa det de dras till!
Serier? Varför inte.
Jag själv läste serier när jag växte upp.
Jag inspirerades av dem.
Det fick mig att vilja utveckla mitt läsande.
Då kom böckerna.
Jag anser att varje människa har rätt att få läsa den bok, eller den serie som de dras till.
Jag fick ett pressurklipp från Uppsala Nya Tidning, där en ung flicka skrev en krönika om att vuxna och barn har olika uppfattning om vilka böcker som barn ska läsa.
På de vuxnas lista fanns Roald Dahl och Astrid Lindgren.
På barnens lista fanns Martin Widmark (Lasse-Maja) Jujja Wieslander (Mamma Mu) och vi (Suneböckerna)
Det är tydligt att barn vet vad de vill läsa.
Varför ska då vuxna försöka styra detta genom sina egna värderingar och åsikter om vad som ska anses vara "god litteratur"?
Ibland blir jag bara trött på vissa vuxna människor som tycks ha glömt bort sin egen magiska värld som kallades för barndom.
Ett tips till alla dessa: gå barfota en stund i snön. Ät en glass. Titta en stund på stjärnorna.
Och skratta.
Minst en gång om dagen.
Fridens!
När vi var klara där så träffade vi Susanne, som senare skulle skrapa en TRISS-lott i TV.
Hon berättade om sin son, som nu var vuxen.
När han växte upp så läste han Suneböckerna och älskade dem!
Det var de enda böckerna han läste!
Så hans lärarinna berättade på utvecklingssamtalet att det var slut med detta.
Han fick inte längre läsa Suneböckerna, för han skulle tvingas läsa andra böcker.
Resultatet av detta var att han helt slutade läsa böcker!
Jag blev alldeles tagen av den berättelsen!
Hur kan en lärare göra så?
Om en pojke vill läsa just Suneböckerna. Låt honom läsa dem!
Eller går det där förbudet i linje med Jan Hansson, på svenska Barnboksinstitutet, som vill få biblioteken att rensa bort våra böcker.
Barn ska inte läsa!
Det är tydligen den devisen som råder på Svenska Barnboksinstitutet.
Tänkte att det kunde vara bra för svenska folket att veta vilka krafter som försöker styra barns läsande. Till det sämre.
Böcker är nödvändiga.
Jag förstår faktiskt inte att vi fortfarande i våra dagar lever i ett litterärt förtryck.
Låt barn få läsa det de dras till!
Serier? Varför inte.
Jag själv läste serier när jag växte upp.
Jag inspirerades av dem.
Det fick mig att vilja utveckla mitt läsande.
Då kom böckerna.
Jag anser att varje människa har rätt att få läsa den bok, eller den serie som de dras till.
Jag fick ett pressurklipp från Uppsala Nya Tidning, där en ung flicka skrev en krönika om att vuxna och barn har olika uppfattning om vilka böcker som barn ska läsa.
På de vuxnas lista fanns Roald Dahl och Astrid Lindgren.
På barnens lista fanns Martin Widmark (Lasse-Maja) Jujja Wieslander (Mamma Mu) och vi (Suneböckerna)
Det är tydligt att barn vet vad de vill läsa.
Varför ska då vuxna försöka styra detta genom sina egna värderingar och åsikter om vad som ska anses vara "god litteratur"?
Ibland blir jag bara trött på vissa vuxna människor som tycks ha glömt bort sin egen magiska värld som kallades för barndom.
Ett tips till alla dessa: gå barfota en stund i snön. Ät en glass. Titta en stund på stjärnorna.
Och skratta.
Minst en gång om dagen.
Fridens!
tisdagen den 25:e december 2012
Sune i Grekland har premiär!
I dag är det stor premiär av vår film ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Redan innan filmen fått premiär så har den orsakat ”hatstorm” och jag vet inte vad i tidningar och sociala medier.
En saga!
Just det. Vår figur Sune är en saga.
De finns inte på riktigt!
Så allt tal om att det ”ska vara de riktiga” som spelar rollerna är bara rent ut sagt ganska korkat!
De som senast spelade familjen Andersson är för gamla för att gestalta familjen denna gång.
Det är inte så konstigt!
Det har gått 20 år sedan sist.
Många menar att ”Sunes sommar” är en klassiker - och att den nya på inga sätt kommer kunna vara i närheten av samma klass.
Så kanske det är.
Men då måste man komma ihåg hur det var för 20 år sedan.
Vilken kritik fick ”Sunes Sommar”?
Eftersom den blivit så populär så borde den väl mest fått fyror och femmor i betyg från recensenterna?
Nä.
Det var ju inte riktigt så.
Den fick mest tvåor och treor i betyg.
Nån etta och någon fyra.
Och vad har den nya filmen fått för betyg?
Mest tvåor och treor.
Och så någon etta och några fyror.
Därmed inte sagt att den nya är precis lika bra som den gamla!
Det vet vi ju inte ännu!
När vi gjorde ”Sunes Jul” så fick vi laborera och testa olika saker både med manus och vid inspelningen.
En julkalender är cirka 6 timmar dramatiserad TV.
Sex timmar att leka, testa och laborera.
Så med den inskolningen så var det betydligt enklare för oss och regissören Stephan Apelgren och skådespelarna att skapa ”Sunes Sommar”.
Den här gången har vi inte sex timmar TV på oss att sätta karaktärer och lekfullhet.
Vi fick göra allt detta, så långt vi kunde, i manuset.
Vår ambition är att denna gång göra tre stycken filmer om Sune och hans familj.
Den första är tänkt att sätta de nya skådespelarna i rollerna som familjen Andersson.
De två nästkommande behöver inte lika lång etablering av karaktärerna.
Anders och jag har skrivit manus till filmerna ”Sunes Jul”, ”Sunes Sommar” (tillsammans med Stephan Apelgren) och ”Sune i Grekland” (tillsammans med regissören Hannes Holm).
Vi har även skrivit mer än 30 böcker om Sune.
Vi började för snart 30 år sedan.
Ibland blir filmer inte som vi själva hade önskat att de blev.
Ett exempel som vi inte är lika nöjda med är filmerna om ”Håkan Bråkan”.
Det saknades något av vår berättelse, för att vi ska känna oss riktigt nöjda med den.
Men den här gången är det mer som vår bokfigur Sune.
Känslan finns där.
Vi anser att det är en bra historia och bra skådespel och bra regi, klippning och slutresultat.
Trots att vissa kritiker tycker något helt annat.
Ett exempel är SVT:s proffstyckare, som sågade filmen totalt.
En 59-årig man utan egna barn, ska tycka till om en familjefilm.
Jag vet inte...
Det känns lite som om han fick fel film att recensera?
Eller den kritiker på Aftonbladet som recenserade ”Sunes sommar” och som tyckte att den var riktigt, riktigt dålig!
20 år senare sätter samma tidning samma recensent på att skriva om Sune.
Är inte det lite...dumt?
Man kunde ju räkna ut med den där bakdelen på kroppen att han skulle ge dåligt betyg även denna gång.
”Sune i Grekland” fick en tvåa.
”Sunes Sommar” fick en tvåa...
Men mest illa tycker jag om de recensenter som vill ”förhindra” barn att gå och se filmen.
De recensenter som på fullt allvar vill att föräldrar ska hindra sina barn att gå och se filmen.
Är inte fascismen omodern?
Det är precis lika korkat som att försöka tvinga iväg barn som INTE vill se filmen till biografen för att se ”Sune i Grekland”.
Vill man se en kul film och få sig några skratt.
Se ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Är man inte intresserad av det.
Se den inte.
Det är inte så mycket krångligare än så.
torsdagen den 13:e december 2012
Julia sjunger Luciasången
Här är ett litet videoklipp från i somras.
Under inspelningen av den nya Sunefilmen "Sune i Grekland- All inclusive".
Julia Dufvenius spelar "Ego-Sabina" som är en gammal klasskompis till mamma Karin.
"Ego-Sabina" gör sitt bästa för att leva upp till sitt smeknamn...
Under inspelningen av den nya Sunefilmen "Sune i Grekland- All inclusive".
Julia Dufvenius spelar "Ego-Sabina" som är en gammal klasskompis till mamma Karin.
"Ego-Sabina" gör sitt bästa för att leva upp till sitt smeknamn...
måndagen den 5:e november 2012
Föreläsning i Hudiksvall
Förra veckan var jag och föreläste i Hudiksvall.
Här finns en artikel om den föreläsningen.
Fotograf: Bonny Sjöblom.
Det är alltid kul att föreläsa för olika åldrar.
Jag och Anders har varit ute och pratat för barn och ungdomar i alla våra verksamma år.
I dag var vi och pratade för barnen på Stråningstorps skolan i Karlskoga.
Det var den skolan som Anders jobbade på när han först började hitta på Sune.
Den skolan beskrivs i de första böckerna om Sune.
I kväll ska jag åka till Stockholm och kika på den senaste klippningen av den kommande Sunefilmen "Sune i Grekland - All inclusive".
Och på onsdag ska jag föreläsa i Kista.
Nästa vecka är det föreläsning i Vansbro(måndag den 12:e) , författarbesök i Bollnäs (tisdag den 13:e) och i Vansbro (onsdag den 14:e) och på lördagen den 17:e har jag en föreläsning i Örebro.
Här finns en artikel om den föreläsningen.
Fotograf: Bonny Sjöblom.
Det är alltid kul att föreläsa för olika åldrar.
Jag och Anders har varit ute och pratat för barn och ungdomar i alla våra verksamma år.
I dag var vi och pratade för barnen på Stråningstorps skolan i Karlskoga.
Det var den skolan som Anders jobbade på när han först började hitta på Sune.
Den skolan beskrivs i de första böckerna om Sune.
I kväll ska jag åka till Stockholm och kika på den senaste klippningen av den kommande Sunefilmen "Sune i Grekland - All inclusive".
Och på onsdag ska jag föreläsa i Kista.
Nästa vecka är det föreläsning i Vansbro(måndag den 12:e) , författarbesök i Bollnäs (tisdag den 13:e) och i Vansbro (onsdag den 14:e) och på lördagen den 17:e har jag en föreläsning i Örebro.
lördagen den 27:e oktober 2012
Allt är okej!
Om ni någon gång skulle tvivla, så är det bara att klicka på knappen.
Sen blir allt okej!
KLICKA HÄR!
I dag är det lördag.
En bra dag.
Den är i alla fall helt okej!
För jag tryckte på knappen.
Och så lite lördagsmusik!
Och ett av mina favoritklipp från en favoritfilm:
Sen blir allt okej!
KLICKA HÄR!
I dag är det lördag.
En bra dag.
Den är i alla fall helt okej!
För jag tryckte på knappen.
Och så lite lördagsmusik!
Och ett av mina favoritklipp från en favoritfilm:
fredagen den 26:e oktober 2012
Släkten är värst
Ibland funderar jag på om man ärver sina förfäders kvalitéer.
I och för sig så finns det ingen mer i min familj som håller på med det jag gör.
Eftersom jag är yngsta barnet av sex syskon, så kanske jag helt enkelt började med skapande för att ingen annan hade gjort det innan mig.
Då kunde i alla fall ingen komma och säga att det redan var gjort!
Längre tillbaka kan man kanske spåra min kreativa ådra.
Min mormors far hette Gustav Andersson Vräk och var en ilsken, sur gubbe.
Hans mamma kallades Vräk-Sara Collin och var stark som en oxe.
Hon brukade bära ved till gubbarna i bruket i Degerfors.
Och hennes far hette Sven Persson Collin.
I kyrkböckerna stod det att han var "Tjuv" till yrket.
Han lyckades tydligen med konststycket att misslyckas stjäla kyrksilvret...
Bra jobbat, kära släkting!
Så nog har jag har att brås på mycket fint folk!
En annan av mina släktingar långt bak i tiden hade som yrke "Idiot?"
Det uppmärksammade jag när jag mönstrade till det militära och hävdade att jag hade sinnessjukdom i släkten...
Men jag slapp ändå inte tjänstgöring.
10 månader på A9 i Kristinehamn.
Som alla kan se på bilden här så utmärkte jag mig inte särskilt mycket...
Nu är det fredag.
Såååå skönt!
Hoppas att ni alla får en underbar helg.
I och för sig så finns det ingen mer i min familj som håller på med det jag gör.
Eftersom jag är yngsta barnet av sex syskon, så kanske jag helt enkelt började med skapande för att ingen annan hade gjort det innan mig.
Då kunde i alla fall ingen komma och säga att det redan var gjort!
Längre tillbaka kan man kanske spåra min kreativa ådra.
Min mormors far hette Gustav Andersson Vräk och var en ilsken, sur gubbe.
Hans mamma kallades Vräk-Sara Collin och var stark som en oxe.
Hon brukade bära ved till gubbarna i bruket i Degerfors.
Och hennes far hette Sven Persson Collin.
I kyrkböckerna stod det att han var "Tjuv" till yrket.
Han lyckades tydligen med konststycket att misslyckas stjäla kyrksilvret...
Bra jobbat, kära släkting!
Så nog har jag har att brås på mycket fint folk!
En annan av mina släktingar långt bak i tiden hade som yrke "Idiot?"
Det uppmärksammade jag när jag mönstrade till det militära och hävdade att jag hade sinnessjukdom i släkten...
Men jag slapp ändå inte tjänstgöring.
10 månader på A9 i Kristinehamn.
Som alla kan se på bilden här så utmärkte jag mig inte särskilt mycket...
Nu är det fredag.
Såååå skönt!
Hoppas att ni alla får en underbar helg.
onsdagen den 24:e oktober 2012
15 sätt att förbli olycklig.
Det finns 15 enkla knep som kan få dig att för alltid tycka att livet är skit.
Annars kan man ju alltid göra tvärtom och få ett helt annat resultat.
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig
2. Skyll din olycka på andra
3. Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla andra till lags.
7. Säg aldrig nej till någonting.
8. Hjälp andra, men låt ingen få hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslor på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa alla din tid i det förflutna eller i framtiden.
Lycka till!
Annars kan man ju alltid göra tvärtom och få ett helt annat resultat.
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig
2. Skyll din olycka på andra
3. Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla andra till lags.
7. Säg aldrig nej till någonting.
8. Hjälp andra, men låt ingen få hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslor på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa alla din tid i det förflutna eller i framtiden.
Lycka till!
torsdagen den 4:e oktober 2012
Sune i Grekland - All inclusive
Så här ser den ut, vår nya trailer till filmen "Sune i Grekland - All inclusive" som har premiär på juldagen i år.
Eftersom jag har sett hela filmen klippt så kan jag säga att trailern ganska bra talar om hur pass rolig filmen är. Även om filmen är ÄNNU roligare!
Jag vet att många har reaktioner på att det är "fel" pappa Rudolf och så vidare.
Men läs gärna mitt tidigare inlägg i den frågan.
Det är inte så att minnet falnar av den gamla filmatiseringen, på grund av den här nya!
Den gamla är fortfarande precis lika bra!
Och den nya är OCKSÅ bra!
Jag kan garantera det!
Jag känner mig så stolt över den här filmen.
Och just nu sitter vi och funderar på handlingen i film 2.
Vårt mål är naturligtvis att den ska bli ännu bättre!
Om ni läser kommentarerna på mitt förra inlägg om filmen så kan ni även läsa den "gamla regissören" Stephan Apelgren, som skriver om den nya filmen.
Nåväl.
Kika på trailern.
Hoppas ni kommer gilla den!
Tjing!
Eftersom jag har sett hela filmen klippt så kan jag säga att trailern ganska bra talar om hur pass rolig filmen är. Även om filmen är ÄNNU roligare!
Jag vet att många har reaktioner på att det är "fel" pappa Rudolf och så vidare.
Men läs gärna mitt tidigare inlägg i den frågan.
Det är inte så att minnet falnar av den gamla filmatiseringen, på grund av den här nya!
Den gamla är fortfarande precis lika bra!
Och den nya är OCKSÅ bra!
Jag kan garantera det!
Jag känner mig så stolt över den här filmen.
Och just nu sitter vi och funderar på handlingen i film 2.
Vårt mål är naturligtvis att den ska bli ännu bättre!
Om ni läser kommentarerna på mitt förra inlägg om filmen så kan ni även läsa den "gamla regissören" Stephan Apelgren, som skriver om den nya filmen.
Nåväl.
Kika på trailern.
Hoppas ni kommer gilla den!
Tjing!
tisdagen den 2:e oktober 2012
Mitt sista ord i "genusdebatten" den här gången
Vet inte vilka som har tagit del av recensenten Nina Ruthströms kritik mot mig och Anders, som författare - och som människor.
Nu hävdar hon plötsligt att hon inte alls har kritiserat oss som människor.
Jag citerar därför:
"Uppenbarligen har författarna inga svårigheter att se att svenskar kan ha olika hudfärg. Om vi ger dem 20 år till kanske de också kan acceptera att kvinnor är vanliga människor"
Detta citat fick mina två döttrar att reagera starkt.
De tycker att Nina därmed går för långt i sin kritik.
Enligt mig så räcker det med det citatet för att visa att personen som skrivit har något personligt agg, som lyser genom hennes text.
Det blir personangrepp - och därmed slutar jag respektera hennes åsikt.
Jag tycker att debatten är intressant.
Precis som Johan Unenge skriver i sitt debattsvar:
"Utan konflikter försvinner den viktigaste drivkraften i allt drama. Det visste redan grekerna. Och försvinner spänningen som olikheter skapar blir det nog ännu svårare än det redan är att locka unga till böckernas värld. För man ska inte vara alldeles säker att barn är beredda att vänta tills de blir vuxna innan de får läsa böcker som utmanar och litar till deras intellekt."
Jag diskuterar gärna om en recensents ansvar.
Var går gränsen för vad som är okej att recensera?
En bok?
Eller en person som står bakom verket?
Och jag diskuterar mer än gärna vad som ska anses vara "en god bok".
Är det den boken som är språkligt briljant, och som vinner erkännande för sitt sätt att modernisera litteraturen? Eller är det den pedagogiska boken som berättar om den perfekta världen, som den borde se ut, och hur vi bör vara mot varandra? Eller är det den bok som får människor att vilja läsa mer? Den bok som vidgar ett läsintresse och som banar väg för att ta del av det språk som är en förutsättning för vår kultur?
En sådan debatt tycker jag är intressant och angelägen!
Nina Ruthströms "recension" publicerades på en liten webbsida, som snabbt spreds via sociala medier. Det fanns då en möjlighet att kommentera hennes inlägg.
Anders skrev bland annat en kommentar.
Många tyckte att Ninas inlägg var helt felaktig.
Det ledde till att webbsidans ägare skickade ett mail till Anders och bad oss skriva en replik.
I det mailet föreslog han bland annat att vi inte skulle skriva personangrepp, som hade varit fallet i en del av kommentarerna på Ninas inlägg.
För vår del är detta inget problem.
Men tydligen ansåg inte webbsidans ägare att detta gällde skribenten Nina.
Hon fick så klart skriva personangrepp i sitt inlägg.
När vi skrev vår replik, så ville sedan webbsidans ägare censurera den del där vi beskriver webbsidans agerande.
På fullt allvar ville man ta bort den del som var mindre smickrande för dem själva.
Jag trodde sånt hörde till det forna Sovjetunionen.
Kort därefter så togs alla kommentarer bort från Ninas inlägg och från vårt svar.
Med andra ord så ansåg webbsidans ägare ännu en gång att censur kanske inte är en så dum idé, trots allt.
Tyvärr så var denna soppa inte slut i och med det.
Nina fick möjlighet att ytterligare en gång ösa sitt förakt över mitt och Anders författarskap i en så kallad "slutreplik".
Plötsligt ansåg webbsidans ägare att det var okej att kommentera igen.
I sin slutreplik skrev Nina bland annat:
"I flera kommentarer har det dragits paralleller till Astrid Lindgren och hennes fantastiska böcker. Hon trotsade också det gängsle kulturklimatet, men skillnaden är enrom (jo, hon stavade det så - Sörens anmärkning). Hon gjorde det med en kärlek och respekt för barnen, hon värnade om deras individualitet, såg dem som kompetenta varelser med samma värde som vuxna. Senare förbjöds barnaga, Astrid var före sin tid. Problemet nu är att Anders, Sören och Egmont förlag ligger efter utvecklingen. De bidrar till att upprätthålla socialt konstruerade könsskillnader, och deras trots blir då bara unket och förlegat."
På sätt och vis blir hennes inlägg mer humoristiskt än dumt.
"kärlek och respekt för barnen".
Om man frågar runt på alla skolor och bibliotek i landet, så tror jag att den övervägande delen skulle svara att vi i våra böcker skriver med just kärlek och respekt för barnen.
Dock inte för alla "genusfixerade" vuxna, som Nina själv beskriver sig.
Just det "fixerade" kommer ju till tals i hennes kritik.
Att "värna om barns individualitet" är ju rent hysteriskt lustigt att Nina skriver om.
Är det inte just detta som hon vill att vi ska sluta med?
Att vi inte ska låta Håkan Bråkans individualitet vara precis så som den är?
Vi ska inte beskriva världen från hans perspektiv, utan så som Nina tycker att den bör se ut.
Håkan Bråkans karaktär är att han är rädd för tjejer.
Vore det inte mer hyckleri om vi skrev om hur Håkan Bråkan "borde" vara?
Vore inte det att inte värna om barns individualitet?
Personligen så är den här debatten avslutad nu, för min del.
Jag kan inte se någon öppning till att debattera med någon som tydligen har avlat ett personligt hat mot mig och Anders.
Jag vill inte debattera med någon som kritiserar saker hon inte har en jävla aning om.
Hur min syn på kvinnor är.
Hur "unken"min smak är.
Jag vill inte hamna i en sandlådenivå, när det handlar om en sådan intressant och angelägen debatt som att se alla människor som jämlika varelser, oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.
Nu hävdar hon plötsligt att hon inte alls har kritiserat oss som människor.
Jag citerar därför:
"Uppenbarligen har författarna inga svårigheter att se att svenskar kan ha olika hudfärg. Om vi ger dem 20 år till kanske de också kan acceptera att kvinnor är vanliga människor"
Detta citat fick mina två döttrar att reagera starkt.
De tycker att Nina därmed går för långt i sin kritik.
Enligt mig så räcker det med det citatet för att visa att personen som skrivit har något personligt agg, som lyser genom hennes text.
Det blir personangrepp - och därmed slutar jag respektera hennes åsikt.
Jag tycker att debatten är intressant.
Precis som Johan Unenge skriver i sitt debattsvar:
"Utan konflikter försvinner den viktigaste drivkraften i allt drama. Det visste redan grekerna. Och försvinner spänningen som olikheter skapar blir det nog ännu svårare än det redan är att locka unga till böckernas värld. För man ska inte vara alldeles säker att barn är beredda att vänta tills de blir vuxna innan de får läsa böcker som utmanar och litar till deras intellekt."
Jag diskuterar gärna om en recensents ansvar.
Var går gränsen för vad som är okej att recensera?
En bok?
Eller en person som står bakom verket?
Och jag diskuterar mer än gärna vad som ska anses vara "en god bok".
Är det den boken som är språkligt briljant, och som vinner erkännande för sitt sätt att modernisera litteraturen? Eller är det den pedagogiska boken som berättar om den perfekta världen, som den borde se ut, och hur vi bör vara mot varandra? Eller är det den bok som får människor att vilja läsa mer? Den bok som vidgar ett läsintresse och som banar väg för att ta del av det språk som är en förutsättning för vår kultur?
En sådan debatt tycker jag är intressant och angelägen!
Nina Ruthströms "recension" publicerades på en liten webbsida, som snabbt spreds via sociala medier. Det fanns då en möjlighet att kommentera hennes inlägg.
Anders skrev bland annat en kommentar.
Många tyckte att Ninas inlägg var helt felaktig.
Det ledde till att webbsidans ägare skickade ett mail till Anders och bad oss skriva en replik.
I det mailet föreslog han bland annat att vi inte skulle skriva personangrepp, som hade varit fallet i en del av kommentarerna på Ninas inlägg.
För vår del är detta inget problem.
Men tydligen ansåg inte webbsidans ägare att detta gällde skribenten Nina.
Hon fick så klart skriva personangrepp i sitt inlägg.
När vi skrev vår replik, så ville sedan webbsidans ägare censurera den del där vi beskriver webbsidans agerande.
På fullt allvar ville man ta bort den del som var mindre smickrande för dem själva.
Jag trodde sånt hörde till det forna Sovjetunionen.
Kort därefter så togs alla kommentarer bort från Ninas inlägg och från vårt svar.
Med andra ord så ansåg webbsidans ägare ännu en gång att censur kanske inte är en så dum idé, trots allt.
Tyvärr så var denna soppa inte slut i och med det.
Nina fick möjlighet att ytterligare en gång ösa sitt förakt över mitt och Anders författarskap i en så kallad "slutreplik".
Plötsligt ansåg webbsidans ägare att det var okej att kommentera igen.
I sin slutreplik skrev Nina bland annat:
"I flera kommentarer har det dragits paralleller till Astrid Lindgren och hennes fantastiska böcker. Hon trotsade också det gängsle kulturklimatet, men skillnaden är enrom (jo, hon stavade det så - Sörens anmärkning). Hon gjorde det med en kärlek och respekt för barnen, hon värnade om deras individualitet, såg dem som kompetenta varelser med samma värde som vuxna. Senare förbjöds barnaga, Astrid var före sin tid. Problemet nu är att Anders, Sören och Egmont förlag ligger efter utvecklingen. De bidrar till att upprätthålla socialt konstruerade könsskillnader, och deras trots blir då bara unket och förlegat."
På sätt och vis blir hennes inlägg mer humoristiskt än dumt.
"kärlek och respekt för barnen".
Om man frågar runt på alla skolor och bibliotek i landet, så tror jag att den övervägande delen skulle svara att vi i våra böcker skriver med just kärlek och respekt för barnen.
Dock inte för alla "genusfixerade" vuxna, som Nina själv beskriver sig.
Just det "fixerade" kommer ju till tals i hennes kritik.
Att "värna om barns individualitet" är ju rent hysteriskt lustigt att Nina skriver om.
Är det inte just detta som hon vill att vi ska sluta med?
Att vi inte ska låta Håkan Bråkans individualitet vara precis så som den är?
Vi ska inte beskriva världen från hans perspektiv, utan så som Nina tycker att den bör se ut.
Håkan Bråkans karaktär är att han är rädd för tjejer.
Vore det inte mer hyckleri om vi skrev om hur Håkan Bråkan "borde" vara?
Vore inte det att inte värna om barns individualitet?
Personligen så är den här debatten avslutad nu, för min del.
Jag kan inte se någon öppning till att debattera med någon som tydligen har avlat ett personligt hat mot mig och Anders.
Jag vill inte debattera med någon som kritiserar saker hon inte har en jävla aning om.
Hur min syn på kvinnor är.
Hur "unken"min smak är.
Jag vill inte hamna i en sandlådenivå, när det handlar om en sådan intressant och angelägen debatt som att se alla människor som jämlika varelser, oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.
måndagen den 1:e oktober 2012
Författarstatistik 2011
I dag kom ett mail angående den förestående utbetalningen av författarpengar.
Den baseras på statistik från bibliotekens utlåning.
Jag och Anders har sedan början av nittiotalet legat i topp på den listan.
I år ligger vi på femte respektive sjätte plats på utlåningslistan.
Om man läser föregående inlägg, så förstår vi att chefen på Barnboksinstitutet Jan Hansson måste tycka att detta är synnerligen enerverande.
Han vill ju uppmuntra biblioteken att gradvis sortera bort våra böcker från biblioteken.
Jan Hansson tycks vilja att barns läsande ska minska helt enkelt.
Det går inte att tolka det på annat sätt.
För om våra böcker lånas ut så mycket år från år, så bör det väl vara ett tecken på att barn VILL läsa böckerna?
Det kan väl inte vara så att Jan Hansson tror att alla dessa läsande barn är utsatta för ett gigantiskt grupptryck?
Jag måste återigen hävda att en chef för barnboksinstitutet bör vara angelägen att öka barns läsande. Inte att hindra det, genom att uppmuntra att plocka bort böcker som barn vill läsa från biblioteken.
Den baseras på statistik från bibliotekens utlåning.
Jag och Anders har sedan början av nittiotalet legat i topp på den listan.
I år ligger vi på femte respektive sjätte plats på utlåningslistan.
Om man läser föregående inlägg, så förstår vi att chefen på Barnboksinstitutet Jan Hansson måste tycka att detta är synnerligen enerverande.
Han vill ju uppmuntra biblioteken att gradvis sortera bort våra böcker från biblioteken.
Jan Hansson tycks vilja att barns läsande ska minska helt enkelt.
Det går inte att tolka det på annat sätt.
För om våra böcker lånas ut så mycket år från år, så bör det väl vara ett tecken på att barn VILL läsa böckerna?
Det kan väl inte vara så att Jan Hansson tror att alla dessa läsande barn är utsatta för ett gigantiskt grupptryck?
Jag måste återigen hävda att en chef för barnboksinstitutet bör vara angelägen att öka barns läsande. Inte att hindra det, genom att uppmuntra att plocka bort böcker som barn vill läsa från biblioteken.
Sune och Bert indragna i ”Tintingate”.
Det har svallat upp enorma reaktioner hos det svenska folket över den dåligt genomtänkta
planen att plocka bort Tintinböcker från Kulturhusets barnboksbibliotek.
Vi följde den livliga debatten på Twitter, och kände själva att tanken på litterär censur är
både skrämmande och rejält bakåtsträvande. Då vi arbetat som författare i 29 år
reagerade vi med emfas över detta försök från statligt håll att reglera och begränsa det fria
ordet. Som verksamma inom kultur och kreativ verksamhet får vi allergiska reaktioner av
all form av styrning, politiska pekfingrar och kulturell feghet.
Nu gjorde Kulturhuset en rejäl pudel, på gränsen till en kennel och Tintin får återvända till
Kulturhusets barnavdelning. Debatten har dock inte avtagit efter detta försök till censur.
Som en del i denna debatt så lanserade TT Spektra en artikel där flera olika
kulturpersoner fick uttala sig om den så kallade ”Tintingate”.
Vi blev mycket förvånade och förbannade när vi läste chefen på barnboksinstitutets
uttalande.
Jan Hansson, chefen för barnboksinstitutet, uttalar sig angående den absurda situationen
att vilja plocka bort Tintin från kulturhusets bibliotek och visar en minst lika förvriden syn på
vad barn ska få läsa som så kallad ”god litteratur”.
Han menar att våra böcker om Sune och Bert har en ”förfärlig människosyn”.
Vilka böcker han baserar detta uttalande på, nämner han dock inte.
Vilken av våra över 50 publicerade titlar av ovan nämnda gossar, är det han syftar på, som
visar på denna ”förfärliga människosyn”? Vilka händelser befäster uttalandet om denna?
Är det måhända att Sune vägrar slåss, att Bert är kär i Shirin, att Sunes mamma Karin har
en kollega Erika som har en fru, att Sunes bästa kompis heter Salim, att mamma Karin
tjänar mer än pappa Rudolf, att pappan i Storasyster och Lillebror är hemma med sina
barn när mamman arbetar, att Zeina i Zeina & Nalle-böckerna känner sig underbar och
säker med sitt svenska och libanesiska ursprung eller någon av den mångfald av
människor som vi beskriver i böckerna om ”Galna Gatan”, med bland annat invandrare,
barn till alkoholister och funktionshindrade eller helt enkelt att ALLA våra karaktärer
förespråkar ickevåld, tolerans för alla och kärlek?
Eller kan det vara så att Jan Hansson har läst alla våra 130 böcker och likt en förslagen
konspirationsteoretiker hittat dolda homofoba, rasistiska och kvinnoförnedrande budskap?
Grattis i så fall!
Jan Hanssons generaliserade åsikter om oss gränsar till infantilt tänkande. I våra böcker
försöker vi alltid göra plats för olika typer av människor. Det finns tjejtjusare och killtjusare
av båda könen, mobbare, mjukisar, funktionshindrade, homo, hetero och bisexuella och
människor av olika etniskt ursprung och religiös tillhörighet.
Vi sätter ingen särskild prestige i det. Vi försöker beskriva den värld vi lever i. Där
människor är som människor är. Inte som vissa kritiker skulle önska att de var.
Jan Hansson menar att vi gör oss lustiga på andra människors bekostnad och att vi
skrattar åt svaga människor.
Detta uttalande är inget annat än ett vidrigt påhopp, som saknar verklighetsförankring.
Då vi båda dessutom är pappor till var sitt barn med funktionshinder är denna åsikt rent av
äcklig.
Om inte uttrycket kändes så medialt slitet, så skulle vi säga att Jan Hansson har kränkt
oss.
Men det kanske mest allvarliga i hans uttalande är att han på samma sätt som Behrang
Miri på kulturhuset vill censurera barns läsande, genom att ”välja bort böckerna när man
har en begränsad budget, för att istället satsa på god litteratur”.
Är inte det precis den typen av censur som ”Tintingate” handlar om?
Varför ska besserwissertyper som Jan Hansson välja vad som är tillräckligt ”god litteratur”
för våra barn?
Och är det inte då ännu mer allvarligt att denna litteraturfascist sitter som chef för
barnboksinstitutet och därmed ska främja barns läsande i alla åldrar?
Visar inte hans totala avsaknad av ödmjukhet att han är fel person på jobbet?
Är det inte underligt att det är precis den typen av litterär censur som minskar mångfald av
kultur i vårt samhälle?
Ett tips till Jan Hansson.
Gå ut i verkligheten och fråga de miljoner barn, ungdomar och vuxna som i snart 30 år,
som med glädje läst och läser våra böcker och be dem ta fram exempel på berättelsernas
”förfärliga människosyn”. Eller varför inte be någon av de hundratusentals lässvaga, som
genom Sune och Bert, fått en inkörsport in i litteraturen, att läsa ett stycke för dig, där vi
som författare låter våra karaktärer skratta åt svaga personer.
Jan Hanssons attityd till oss och våra kulturella gärningar är inte bara ohederligt och
vulgärt. Det är också fenomenalt sovjetiskt.
Skämmas borde han!
/Sören Olsson och Anders Jacobsson
onsdagen den 19:e september 2012
Trollkontroll
1990 gjorde vi en TV-serie för SVT Örebro, som hette "Trollkontroll".
Det var 8 stycken avsnitt som handlade om tre stycken Änglatroll som bodde på en avlägsen stjärna, som var skyddsänglar till sina tre motsvarigheter nere på planeten Jorden.
Det var Lelleson, Pelleson och Kelleson som styrde sina människor Lelle, Pelle och Kelle.
Här är hela serien, och några små snuttar från avsnitten.
I varje avsnitt hade vi en musikvideo, som vi själva stod bakom.
Vi kallade oss för Hemliga Byrån.
Ja, inte var det vackert...men nostalgi är ju sällan det!
Håret...
Kläderna...
Ja, jösses.
Det var 8 stycken avsnitt som handlade om tre stycken Änglatroll som bodde på en avlägsen stjärna, som var skyddsänglar till sina tre motsvarigheter nere på planeten Jorden.
Det var Lelleson, Pelleson och Kelleson som styrde sina människor Lelle, Pelle och Kelle.
Här är hela serien, och några små snuttar från avsnitten.
I varje avsnitt hade vi en musikvideo, som vi själva stod bakom.
Vi kallade oss för Hemliga Byrån.
Ja, inte var det vackert...men nostalgi är ju sällan det!
Håret...
Kläderna...
Ja, jösses.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
